Arkiv för kategori Okategoriserade

- Sida 1 av 12

PO friar Aftonbladet för Putilov-artiklar

av Magnus Ringman

Pressombudsmannen friar Aftonbladet.

Tidningens avslöjande av före detta SD-tjänstemannen Alexander Fridbacks alias följde pressetikens regler – och är dessutom av ”betydande allmänintresse”.

Skärmavbild 2017-03-30 kl. 15.45.10
Alexander Fridback.

Det var i september förra året som Aftonbladet skrev om kopplingen mellan frilansjournalisten Egor Putilov och Sverigedemokraternas tjänsteman Alexander Fridback. I artiklarna avslöjade tidningen att Fridback använt sig av två olika falska identiteter.

Alexander Fridback anmälde artiklarna till Allmänhetens pressombudsman, PO. Han ansåg sig på lösa grunder vara uthängd med namn och bild i Aftonbladet.

Nu har PO Ola Sigvardsson avgjort ärendet.

Aftonbladet frias på alla punkter.

PO skriver: ”Den som kliver ut på samhällsdebattens arena, om än anonymt, på det sätt som Alexander Fridback gjort, måste tåla att utsättas för granskning. Mot denna bakgrund har det varit pressetiskt försvarligt av Aftonbladet att bryta anonymiteten och avslöja bloggarens identitet. Av samma skäl är det av betydande allmänintresse att den person som i flera tidningar skrivit artiklar i samhällsfrågor under namnet Egor Putilov i själva verket är en annan person.”

Magnus Ringman

 

De vill alla jobba som journalister

av Magnus Ringman

SUNDSVALL. Hon är 25 år och tvekade mellan att bli brandman eller journalist.

Emelie Lundberg valde till slut  journalistbanan.

Hur vågar du med tanke på de få jobben i branschen?

– Om du är tillräckligt duktig spelar det ingen roll, säger hon.

Mittuniversitetet
Emelie Lundberg, journaliststudent från Timrå.

Hennes ord låter kaxiga, men Emelie Lundberg ger intryck av att vara allt annat än kaxig. Tvärtom. En jordnära person med båda fötterna på marken skulle vara en mer exakt klyscha att använda för att beskriva hennes person.

Vi träffas på Mittuniversitets rekryteringsmässa i Sundsvall. Sveriges största redaktioner har denna onsdag rest till Västernorrland för att locka journaliststudenterna på Medie- och kommunikationsvetenskapsprogrammet att välja just deras mediaföretag.

Därför är jag här tillsammans med webbredaktören Emelie Cederholm och Sportbladets administrativa chef Jan Johansson. Vi ska, främst, försöka att locka tjejer att söka till det mansdominerade Sportbladet.

Isabelle Hellenius från Stockholm kommer fram till Emilia Cederholm. Hon vill jobba med sport.

imgres

Överlever journalistiken i framtiden?

FullSizeRender

Isabelle Hellenius, 19, journaliststuderande, Stockholm: – Ja, men oj vilken svår fråga. Kanske inte i den form vi har nu.

IMG_7837

Sabina Pettersson, 21, journaliststuderande, Gävle: – Ja, journalister behövs alltid. Vi behöver förmedla det som resten av befolkningen inte har koll på.

FullSizeRender 2

Ramo Holmbom, 27, journaliststuderande, Skellefteå: – Ja. Får vi jobb så tar vi med oss våra kunskaper ut på tidningarna. Då förbättras journalistiken.

IMG_7845

Michael Sundberg, 26, journaliststuderande, Gävle: – Ja, men journalisterna måste bli bättre på att fånga läsaren. Allt fler väljer youtube, FB eller andra sociala medier kanaler.

IMG_7848

Anton Johansson, 22, journaliststuderande, Vallentuna: – Ja, journalister kommer alltid att behövas.

– Jag älskar sport, säger hon till Emilia.

– Det är precis sådana som dig som vi vill hitta, svarar Emelie. Du ska självklart söka till Sportbladet. Vet du fler som är sugna på kvällstidningsjournalistik?

– Ja, svarar Isabelle. Två stycken.

– Tipsa kompisarna om att söka till oss!

Det finns åtskilliga dysterkvistar i den svenska mediebranschen. Dystopiker som förutspår mediernas snara död. Men de tycks inte hålla till i Sundsvall.

Peter Jonriksson är adjunkt i journalistik på Mittuniversitet. Stolt redovisar han resultatet av den senaste enkätundersökningen:

70 % av journaliststudenterna som startade utbildningen mellan 2005 – 2012 jobbar som journalister idag. Bara två procent är arbetslösa. Resten arbetar i intilliggande branscher som information, PR och kommunikation.

Imponerande siffror i en tid av rationaliseringar inom mediemarknaden.

– Statistiken är svårtolkad. Vi ser ju hur allt fler journalister blir arbetslösa. Samtidigt får våra studenter jobb. Min enda slutsats är att studenterna från Mittuniversitetet kan saker som är intressanta och relevanta för dagens redaktioner. Kanske är detta resultatet av ett nödvändigt kompetensbyte som är på gång? säger Peter Jonriksson.

Skulle du rekommendera en ung person att satsa på journalistyrket idag?

– Ja, det är världens bästa jobb. Jag älskar journalistiken, säger han.

Men hur vad det med Emelie från Timrå som ville bli brandman men utbildar sig till journalist?

Under två perioder har hon arbetat som reporter, först praktik på Ångermanlands tidning, sedan ett vikariat på Sundsvalls tidning. Det gav mersmak.

Nu ser hon en framtid som kriminaljournalist, kanske grävare, möjligen dokumentärreporter, men helst på radion. Hon berättar att hon gärna greppar omfattande material och säger att hon ”älskar att grotta ner sig i saker och ting”.

– Jag känner att jag måste satsa för att vinna några segrar, säger hon.

Men blev det några nya kvinnliga journalister till Sportbladet?

Ramo Holmbom, 27, från Skellefteå frågar oroligt: får även killar söka till Sportbladet?

Jan Johansson, Sportbladets administrativa redaktör, ler åt frågan.

– Självklart får du det. Även killar är välkomna till oss!

 

Magnus Ringman

Nu blir fredagar alltid Femplus

av Petter Ovander

I morgon fredag är det premiär.

Aftonbladet presenterar en helt ny tidning för nöjes- och kulturjournalistik.

Den är vad den heter – Femplus.

Femplus Ettan
Premiärnumret av Femplus. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg möter skådespelaren Lena Endre och pratar klass.

En dag i veckan gifter Aftonbladet ihop kultur och nöje i nya tidningen Femplus.

– Det kommer att bli en lyxig helgläsning varje fredag. Med Femplus kan vi i en och samma tidning bredda och fördjupa både nöjes- och kulturjournalistiken – och äntligen får kulturredaktionen utrymme att göra intervjuer och reportage, säger Anna Andersson som är redaktör för den nya tidningen.

Femplus ligger med som en bilaga i Aftonbladet och kommer ut varje fredag. Tidningen ersätter då Nöjesbladet men får fler sidor när också Aftonbladet Kultur bidrar med texter, nya ämnen och nya perspektiv.

I Femplus kan Aftonbladets kultur- och nöjesjournalistik utvecklas samtidigt som tidningen blir ännu mer attraktiv för läsarna.

– Våra läsare har efterfrågat ännu maffigare kultur- och nöjesläsning till helgen. I den nya tidningen finns de senaste nyheterna och nostalgi, credd och bredd, högt och lågt – skrivet med spets, humor, kunskap och värme. Nöjesbladets läsare kommer känna igen sig och dessutom få extra allt när nu kulturen flyttar in, säger nöjeschefen Ylva Niklasson.

Femplus till Inifrån
Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg tillsammans med Femplus redaktör Anna Andersson och nöjeschef Ylva Niklasson. – Det blir en lyxig helgläsning, säger Anna Andersson.

Den nya tidningen innehåller både den klassiska kulturjournalistiken och kvällstidningens mix av nöjesnyheter och granskningar. Men också längre intervjuer, reportage och initierade tips av Aftonbladets experter inom sina respektive områden.

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg lovar att också kultursidornas läsare kommer att känna igen sig i Femplus.

– Vi fortsätter så klart med recensioner, samhällsdebatt och mediakritik. Men nu kan vi också ta nya grepp, med intervjuer och nya ämnesval. Jag är jätteglad att Aftonbladet satsar på sin kulturjournalistik när andra tidningar drar ner och mixen med kultur och nöje hoppas jag ska göra att nya läsare hittar till oss. I turbulenta tider som dessa finns ett behov av att någon förklarar och tar ställning till det som händer, säger hon.

I första numret möter Åsa Linderborg skådespelaren Lena Endre i ett samtal om klass. I den 28 sidor tjocka tidningen går redaktionen också till botten med vad som verkligen hände när Bob Dylan första gången besökte Sverige 1966.

Det är nästan på dagen 51 år sedan och nästa vecka är Nobelpristagaren tillbaka i Sverige.

Bland skribenterna som varje vecka återkommer i Femplus finns bland andra profilerna Ingalill Mosander, Fredrik Virtanen och Karolina Fjellborg, men också filmrecensenterna Jens Peterson och Jan-Olov Andersson – och tecknaren Jan Stenmark som varje vecka levererar nya underfundiga teckningar.

Femplus kommer ut på fredagar, veckans övriga dagar finns Aftonbladet Kultur och Nöjesbladet på sina vanliga sidor i tidningen.

Petter Ovander

Succén ’200 sekunder’ gör comeback i Aftonbladet TV

av Petter Ovander

I dag nylanserar Aftonbladet succéprogrammet ”200 sekunder” – tv-programmet för snabba gräv.

– Tanken är att vi ska kunna dra ut med kameran direkt om det händer något och hitta bakomstoryn, säger programmets redaktör Natalia Kazmierska.

Richard Aschberg leder programmet som i första avsnittet synar den gamla lag som gör att du kan bli av med din lägenhet efter en brand.

Natalia 200 sekunder
Natalia Kazmierska är redaktör och researcher för ”200 sekunder”, succéprogrammet som nu gör comeback med snabba gräv och avslöjanden med Robert Aschberg som programledare.

Förra året totalförstördes Roland Isakssons lägenhet i en stor brand. Han skadades själv svårt när han hoppade ut genom fönstret på andra våningen i den brinnande hyreslängan, och såg nästan allt han ägde försvinna i lågorna.

Knappt ett år senare, efter månader av rehabträning, kom chocken, via mail: Roland blev av med sitt hyreskontrakt.

– De sparkar ju på oss son redan ligger ner, säger sonen Eddie Lövenås.

Roland Isaksson kunde inte tro att det var sant. Han hade ju planerat för att flytta hem igen.

– Vi hade till och med köpt gardiner. Varför gör man så här? säger han.

Har du tips till ”200 sekunder”?

Nu efterlyser redaktionen tips från Aftonbladets läsare och tittare.

– Det kan handla om missförhållanden, orättvisor, korruption, felaktig myndighetsutövning eller skojarföretag, säger Robert Aschberg.

Hör av dig till tipsa200sek@aftonbladet.se

Men Bostadsrättsföreningen han hyrde av hade lagen på sin sida. Den över 100 år gamla lagstiftningen gav dem rätt att sparka ut Roland och sönerna, som plötsligt blev bostadslösa.

”200 sekunder” görs av Aftonbladet i samarbete med MTG och Viafree.

Under våren kommer åtta program att sändas. Medan klockan tickar ner från 200 sekunder synas maktmissbruk, samtidsfenomen och enskilda fall som väcker känslor.

– Kort, rappt och tydligt. Man behöver inte krångla till det. Fakta talar ofta ett enkelt språk, säger programledaren Robert Aschberg.

Det var han som kläckte idén redan för åtta år sedan, när ”200 sekunder” först lanserades i Aftonbladet.

Då handlade programmen bland annat om taxichaufförer som erbjöd körningar mot sex och riksdagspolitiker som lät sig mutas på lyxfest.

Även nu när ”200 sekunder” gör comeback kommer det handla om raka avslöjanden och minigranskningar.

Petter Ovander

Möt politikern som inte finns

av Magnus Ringman

Vad händer med journalistiken om, låt säga, tio år?

I en vecka har Aftonbladet inifrån följt världens största mediekonferens South by southwest i Austin, Texas. Vi har rapporterat om dystopiker – men viktigare: också om människor med brinn och tro på journalistikens kraft.

Det är dags för nionde avsnittet i Häng med Aftonbladet.

I dag: den sista spaningen från Austin. Den fascinerande historien om två amerikanska medelålders män och ”fake news”.

balk_hangmed

Steven Smith, med datorAUSTIN, Texas. Möt republikanen Steven Smith.

Han finns inte.

Han är påhittad.

Steven Smith är ”fake news” personifierad.

Jo, vi är i USA. Och kanske är det bara just här som verkligheten kan bli så skruvad att två män träder fram på världens största mediekongress och erkänner att de medvetet manipulerat det amerikanska folket genom att hitta på nyheter.

Skärmavbild 2017-03-15 kl. 15.52.33Jeffery Marty är advokat i Tampa och mannen bakom den påhittade, republikanska politikern Steven Smith. Den 30 oktober 2013 köpte Jeffery Marty 5 600 anhängare från en rysk man på sajten Fiverr.com. Sedan surfade han ut på nätet och laddade ner en bild av en genreperson som såg ut som en genomsnittlig republikansk politiker. En man i 50-60-års åldern. Kostym. Grå slips.

Steven Smith var ”född”.

Republikansk kongressledamot från ett valdistrikt som inte finns, 15:e distriktet i Georgia.

Med 5 600 existerande följare och en seriös twitterprofil ser det mycket trovärdigt ut.

Steven Smith, twitterkonto

CNN:s nyhetsankare Christiane Amanpour gick direkt i fällan.

Hon retweetade Steven Smiths twitterinlägg som han skrev inför hennes intervju med Tysklands dåvarande försvarsminister Guido Westerwelle.

Skärmavbild 2017-03-16 kl. 12.24.17

Och så var cirkusen i gång. Christiane Amanpours retweet spreds vidare av aningslösa twittrare som inte kollade upp att Steven Smith existens. Men redan inom ett dygn fanns andra twittrare som genomskådade bluffen och ifrågasatte varför Christiane Amanpour inte själv hade gjort det.

Signaturen ”Brad_D80” skriver:

Skärmavbild 2017-03-16 kl. 12.33.36

Den andre mannen som producerar ”fake news” heter Jestin Coler, en man i 40-års åldern med fru och två barn. Han är registrerad ägare av bolaget ”Disinfomedia”. Hans Linkedin-profil visade att han arbetar med databaser, sålde tidigare tidningsprenumerationer och är frilansskribent i magasinet International Yachtsman.

b0aa232a538e5b1def7de83a2d3f37c7
Jestin Coler

Jestin Coler bor i en pastellfärgad envåningsbungalow i ett medelklassområde i Los Angeles. När en reporter från sajten NPR, som lyckats avslöja hans identitet, konfronterade honom i hemmet ville han först inte ställa upp på en intervju. Men gav med sig och träffade journalisten vid ett senare tillfälle.

Nu står han här. I en föreläsningssal på South by Southwest och berättar – stolt?, tror faktiskt det – om hans hittills största ”fake news-kupp.”

Det var den 5 november i fjol, bara dagar före presidentvalet. En sensationell nyhet kablades ut över USA med tidningen Denver Guardian som källa:

IMG_7677
Artikeln i den påhittade tidningen Denver Guardian.

Enligt artikeln skulle FBI-agenten Michael Brown, 45, hittats död i sin bostad. Han hade dödat 33-åriga hustrun Susan, satt huset i brand och sedan skjutit sig själv till döds. Michael Brown påstods vara den källa som läckt uppgifter i den e-mailaffär som förföljt Hillary Clinton under presidentvalskampanjen.

Problemet var bara att det inte finns någon tidning som heter Denver Guardian.

Och viktigare: det har aldrig inträffat något mord eller brandattentat.

Och naturligtvis: Vare sig Michael eller Susan Brown existerar i verkligheten.

Påhitt med andra ord.

”Nyheten” delades på Facebook över en halv miljon gånger.  Den fick också spridning i amerikanska medier innan sanningen avslöjades.

Enligt Jestin Coler själv fick hans sajt över 1,6 miljoner besök de följande tio dygnen efter att ”nyheten” publicerats.

I den intervju som senare ägde rum med NPR:s reporter Laura Sydell förklarar Jestin Coler sitt tilltag så här:

– Från början var idén att bygga en webbplats som skulle publicera flagrant eller fiktiva berättelser och sedan offentligt fördöma dessa historier och påpeka att de var ren fiktion.

– Amerikanerna ville höra det här. Allt som behövdes var att skriva historien. Allt var påhittat; staden, människorna, sheriffen och FBI-killen. Sedan såg vi till att placera ut nyheten på diverse grupper och forum som var länkade till Donald Trump. Jisses, det spreds som en löpeld, säger Jestin Coler som själv är registrerad demokrat.

Nu tjänar han pengar på sina falska nyheter. Enligt egen utsago 10 – 30 000 dollar per månad.

– Men jag gör det inte för pengarnas skull. Jag vill visa hur enkelt falska nyheter sprids, säger han.

I fem avsnitt har Aftonbladet inifrån rapporterat om föreläsarna och trenderna på årets upplaga av South by Southwest i Austin, Texas.

Den stora poängen med att resa hit är att förstå vart mediemarknaden är på väg. Trenderna i USA kommer så småningom till Sverige. Och det går allt snabbare.

Nu börjar arbetet med att ”översätta” intrycken till svenska förhållanden.

– Vi har fått mycket viktig inspiration som vi ska genomföra i Aftonbladet, i stort och smått, säger Aftonbladets Publisher Sofia Olsson Olsén.

– Det har varit en mycket givande konferens som givit oss många nya idéer som snart kommer läsarna till del.

Magnus Ringman

Aftonbladets utsända i Austin svarar på frågan:

Vilken är din viktigaste lärdom som du tar med dig från South by southwest?

IMG_7621Andreas Aspegren, onlinechef:

– Min viktigaste spaning från Austin är att människor+maskiner tillsammans skapar magi. Den kombon kommer – även i framtiden – alltid vara bättre än bara människor eller bara maskiner.

Sofia Olsson Olsén, chefredaktšör och vd.

Sofia Olsson Olsén, chefredaktör och vd:

– Den för mig absolut viktigaste insikten är journalistikens enorma betydelse i en tid av anklagelser om lögner och en ström av fake news. Vilken kraft vi har i sanningen, att vi aldrig får vika från vårt grunduppdrag i journalistiskens och sanningens tjänst, som oberoende och fri press.
Och samtidigt alla möjligheter AI (artificiell intelligens) och allt vad maskiner kan göra för oss för att därmed kunna prioritera kraft och fördela resurser till den journalistik som verkligen gör skillnad.

IMG_7624Michael Poromaa, nyhetschef:

– Bekräftelsen att vi på Breakingdesken redan är och har varit i framtiden sedan den startades. Vi jobbar på rätt sätt med snabbhet, pushar, tv och liverapportering med läsarna i samma flöde. Tre viktiga steg som vi måste ta:
– Få ännu mer hjälp av data i sekunden för att förstå läsarna, tittarna och plusköparna.
– Prata med läsarna i alla flöden, ger ett otroligt mervärde och bygger lojalitet.
– Striden mot fejknews.
IMG_7651Linda Murray Wennberg, finanschef:

– Journalistikens makt och hur vi säkerställa den genom att sätta användarna i fokus och få dem att förstå vikten att de ska vara med betala journalistiken. Vi på Aftonbladet måste anamma tekniken för att skapa en ännu bättre upplevelse för användaren. 

IMG_7632Håkan Andreasson, redaktionschef:

– Jag har fått se digital storytelling i absolut världsklass och känner mig ivrig att komma tillbaka till redaktionen och visa upp vad jag har sett. Det har också varit intressant att se hur all amerikansk media vi mött totalt gett upp kampen mot Facebook. För dem är det inte ens en fråga längre.

IMG_7644Ingrid Schöerner, HR-chef:

– Aldrig har behovet av den fria och oberoende media varit större än nu och självrannsakan och diskussionerna efter det amerikanska valet har ju fått till resultat att det det grundläggande journalistiska uppdraget har förtydligats. Medierna kraftsamlar för att ge sina läsare den bästa möjliga rapporteringen och granskningen av det som händer i vår tid. Vi har också, från Ny Times, sett exempel på vad tydliga mål och ett tydligt ledarskap betyder för möjligheten att genomföra god och relevant journalistik.

Lotta Folcker , byline

Lotta Folcker, TV-chef

– The revival of journalism – och behovet av rannsakning för att gå vidare. Men det har aldrig varit viktigare med fri och obereonde journalistik. Det är vårt ansvar att ta fajten mot fejk news. Vi måste redan nu börja fundera på hur vi kan använda den nya tekniken och vad det kommer innebära för vårt företag. Engagemang. Journalistiken är inte längre en ensidig rapportering. vi måste kunna kommunicera med våra tittare och läsare. Nu har även marknaden förstått effekten av engagera sin publik och varumärkena ser en helt ny framtid framför sig där mediebyråer inte längre existerar.

IMG_7670Lena Mellin, kolumnist:

– Att journalistiken aldrig varit viktigare än nu. Gammelmedia regerar när det gäller att skilja på sant och falskt. Men också att vi kan bli betydligt bättre på att driva vår egen trafik. Det finns många knep.

photoMagnus Ringman, stabschef

– Journalistiken tycks ha fått förnyad kraft efter valet av Donald Trump till amerikansk president. Det finns en insikt om att journalistiken måste försvaras mot fenomen som fake news och andra osanna påhopp. Även i svensk kontext är det viktigt. Svenska massmedier utmanas nu av de amerikanska jättarna Google och Facebook på ett mycket obehagligt sätt. Bolagen, som inte ens betalar skatt i Sverige, tar över annonsmarknaden och i närtid hotas många mediers ekonomi. Samtidigt får mörka krafter ett allt större grepp över även över det svenska samhället. Då måste journalistiken försvaras.

balk_hangmed

Tidigare avsnitt i artikelserien:

Jättarna som hotar svenska medier

Se upp för trixande med statistiken

Smarta annonser och helt nya möjligheter

Ryktet om papperstidningens död är betydligt överdrivet

Så föder SVT de amerikanska jättarna

Unga väljer Aftonbladet  – unik  position i världen

Ödesåret 2029 – finns jobben då?

av Magnus Ringman

AUSTIN, Texas. Melanie Cook kastar ut frågan i salen:

– Hur många av er tänker jobba om trettio år?

Hälften av åhörarna räcker lite frågande upp handen.

– Ni över 40 år kan andas ut.  Ni andra får det tufft att få jobb i framtiden.

Det var dystopiernas dag på den stora mediekonferensen ”South by southwest”. Minst fyra föredrag hölls med ungefär samma budskap: Snart förändras arbetsmarknaden. På riktigt. Robotarna tar över. Jobben försvinner.

Melanie-Cook2-e1382494561229-700x419
Melanie Cook

Melanie Cook är chefsstrateg på kommunikationsbyrån Sapient Razorfish i Singapore. De hjälper stora företag att analysera framtiden och lägga långtidsprognoser.

Hon pratar om ödesåret 2030.

I ett annat föredrag nämner den tidigare Googledirektören Ray Kurzweil år 2029.

Då är tekniken smartare än människan.

Det är bara 12-13 år dit.

Melanie Cook säger:

– År 2030 är alla enklare servicejobb borta och ersatta av chatbotar. Det är bara att inse och acceptera. Det viktiga är att företagen redan nu funderar över framtiden. Vilka uppgifter kan tas över av robotar?

Det är inte globaliseringen som gör att jobben försvinner – det är teknikutvecklingen. Och då gäller det att hänga med.

Tro nu inte att Melanie Cook är en dysterkvist. Fel, fel. Hon ser positivt på utvecklingen, även om det blir tufft för stora grupper i samhället. Hon menar att människan till och med blir bättre när robotarna tar över.

Vi får helt enkelt mer tid.

TRENDER PÅ SXSW:

Fake news, hur ska medierna möta falska nyheter?

• Facebook (mest, inte så mycket Google), hot eller möjlighet?

• Donald Trump, varför förutsåg medierna inte vad som hände?

• Artificiell intelligens och robotornas intåg – vad betyder det för framtiden?

När industrialiseringen kom i början av 1900-talet arbetade vi cirka 90 timmar i veckan. I dag är arbetstidsmåttet 40 timmar. Melanie Cook tror att de som har jobb i framtiden kommer att arbeta ännu färre timmar. Kanske hälften av i dag.

Modeordet för dagen är artificiell intelligens, AI, det vill säga intelligens som uppvisas av maskiner. Melanie Cook menar att AI ska kombineras med Augmented Intelligence som tar fasta på mänsklig intuition och fantasi.

– Människan och maskinen måste arbeta tillsammans. Ensam är varje sig människan eller maskinen stark, men tillsammans gör vi underverk, säger hon.

Dystopier har vi sett förr. George Orwells klassiska roman 1984 där en diktatur – ”Partiet” – till och med styr över medborgarnas tankekraft. Eller Karin Boyes Kallocain från 1940 med ungefär samma tema, där individen tillhör staten.

Nu, 2017, är således robotar och datorer som utgör det stora hotet. Och vill man lyssna på en riktig dystopiker så fanns den chansen på SXSW.

Han heter Antonio García Martínez, författare till boken Chaos Monkeys och tidigare rådgivare åt mikrobloggen Twitter.

Antonio García Martínez menar att kapitalismen är döende. Datanördar har redan kodat bort de flesta jobben på aktiemarknaden Wall street i New York.

– Vem jag än träffar, så kan alltid han eller hon ersättas av ett datorprogram, säger han.

440px-Mother_Jones_1902-11-04
Upprorsmakerskan i Battle of Blair Mountain, Mary Harris ”Mother” Jones (1837-1930)

Antonio García Martínez ser risken för krig och tar ”Battle of Blair Mountain” som exempel – det största arbetarupproret i USA:s historia. Under fem dagar i augusti och tidigt i september 1921, i Logan City, West Virginia, drabbade 10 000 beväpnade gruvarbetare samman med 3 000 poliser och strejkbrytare, som var på arbetsgivarsidans sida i konflikten. Striden gällde fackliga rättigheter.

Samma sak kan hända igen. Den här gången eftersom jobben inte längre kommer att finnas.

Han ser många tecken på hur samhället förändras. På 1960-talet var hjärtattacker den vanligaste dödsorsaken bland amerikaner. I dag har överdosering av droger tagit över förstaplatsen.

Samma sak gäller samhällsutvecklingen. På flera håll i världen vinner antidemokratiska partier mark, vilket hotar demokratin och vår samhällsmodell.

imgres-2 2
Antonio García Martínez

– Vi tror att vår liberala demokrati är stabil. Men den har bara varit här i 200 år, säger Antonio García Martínez.

– Jag är pessimistisk och tror inte att demokratin överlever den ojämlikhet som kommer att uppstå. Människor känner redan i dag brist på mening och syfte med livet. I framtiden kommer vi inte att arbeta för pengarna, utan för att få innehåll i livet, säger han.

Hur blir det då i framtiden?

Får dysterkvistarna rätt?

Säkert i vissa delar. Förhoppningsvis inte i allt.

Magnus Ringman

 

 

 

 

”Vi vill verkligen att fler tar upp den här frågan”

av Petter Ovander

”Att få vara Jossan, det är en sån sjukt häftig känsla.” Säger Josefine, 23.

”Det var som att jag kunde andas för första gången.” Förklarar Pim, 20.

”Kön är vad du har mellan benen, din könsidentitet är vad du har i huvudet”. Säger Cameron, 16.

I dag publicerar Aftonbladet satsningen Mitt ID, om ungas könsidentitet

Skärmavbild 2017-03-13 kl. 11.30.10
Så många unga engagerar sig i frågan om könsidentitet – men det händer på sociala medier. – Vi har ett ansvar att låta de här människorna höras och synas och ta den plats i samhället de har rätt till, säger reportern Frida Söderlund.

Tre röster. Tre unga människor som stått upp för sin könsidentitet och vågat, och lyckats, ta steget att acceptera sig själva som dem de är.

Frågan har gnagt i reportern Frida Söderlund sedan i somras.

– Så många unga engagerar sig i frågan om könsidentitet. Men det händer på sociala medier, traditionella medier har inte varit särskilt bra på att upp de här frågorna. Vi har ett ansvar att låta de här människorna höras och synas och ta den plats i samhället de har rätt till, säger hon.

Hon drog sin idé för redaktionen på Boom, som tände. Hon gick vidare till nyhetsredaktionen, som också var på.

Efter nyår började hon och redaktionen bakom Boom jobba med projektet som nu fått namnet Mitt ID.

Transsexuell kan den person kalla sig som är man men tilldelades det juridiska könet kvinna vid födseln, eller som är kvinna men tilldelades det juridiska könet man vid födseln. Oftast vill man både byta juridiskt kön och förändra kroppen med exempelvis hormoner och/eller kirurgi.

Insikten om att man är transsexuell kan komma redan när man är liten, även om man då kanske använder andra ord och beskriver känslan på andra sätt. För många kommer insikten istället i tonåren eller senare i livet.

Ickebinär kan den person kalla sig som identifierar sig som mellan eller bortom kvinna–man-uppdelningen av kön. Ibland används ”ickebinär” som ett paraplybegrepp för olika könsidentiteter som inte följer tvåkönsnormen. Ickebinär betyder inte samma sak för alla som definierar sig som det. En del är både tjej och kille. Andra befinner sig mellan de kategorierna. Många ickebinära är inget kön.

Cisperson är, väldigt förenklat, den som inte är transperson. Helt enkelt en person vars kropp, juridiska kön och könsidentitet hänger ihop enligt normen. En person som föddes med snippa och fick ”kvinna” registrerat i folkbokföringen, som ser och alltid har sett sig själv som tjej/kvinna är till exempel en cistjej/ciskvinna.

Källa: RFSL Ungdom

Hur  var det att möta Josefine, Pim och Cameron?

– Extremt känslosamt. Jag har fått tre nya idoler. Jag hade inte kunnat föreställa mig vilken kamp de tar varje dag för rätten att ens existera. Hur långt är det då inte därifrån att kunna leva ett fullt liv, när de inte ens blir erkända.

– Jag är så glad och tacksam att de vill, orkar och vågar prata.

Under arbetets gång har Frida Söderlund allt tydligare fått upp ögonen för de starka krafter som jobbar mot de här människornas rättighet att få vara sig själva.

– Vi ser det tydligt i USA och i Östeuropa. När folk på maktpositioner försöker dra tillbaka människors rättigheter, då måste traditionell media ställa sig bakom dem. Annars kommer vi aldrig att kunna förändra något i världen, säger Frida Söderlund.

Vad vill du se för resultat?

– Jag vill förändra synen folk har på könsidentiteter och transpersoner. Att frågan ska lyftas och normaliseras, att folk ska få kunskap om vad trans innebär och vilka könsidentiteter som finns.

– Vi hoppas krossa normerna. Normer är också ett förtryck och så länge vi låter normer bestämma hur vårt samhälle ska se ut fortsätter de här människorna att vara förtryckta.

Största utmaningarna?

– Att se till att vi hela tiden talar ur deras perspektiv. Det är så lätt att vi letar svar på frågor utefter hur vi som är privilegierade normativa cis-personer ser på världen. Jag skäms över att vara normen, för jag ser att världen ses ur vårt perspektiv.

Mitt ID lanserades under måndagen, och kommer att fortsätta fram till onsdag. Perspektivet är de ungas, men det är journalistik för alla. Reportagen och nyhetstexterna är samlade i en longread och i en digital miljö unga läsare kan känna igen sig i.

– Vi satsar också på att nå ut brett i sociala medier, eftersom det är där unga finns. Vi har gjort traliers, viralfilmer och sociala experiment som kommer att gå ut de närmsta dagarna. Och vi finnas tillgängliga på alla Aftonbladets sociala medier-konton, säger Frida Söderlund.

Redaktionen hoppas också få draghjälp av influencers i sociala medier och flera andra mediahus, både lokala och nationella, kommer att lyfta frågan närmsta tiden.

– Vi vill verkligen att fler tar upp den här frågan och ser till att den sprids. Det är en fråga som aldrig kan tas upp för mycket.

På onsdag är artikelserien färdigpublicerad. Vad händer då?

– Vi kommer inte att släppa det här. Något måste hända och jag tänker inte ge mig. Mitt ID är början på kampen, säger Frida Söderlund.

Petter Ovander

”Our job is to cover the hell out of the president”

av Magnus Ringman

AUSTIN, Texas. De amerikanska medierna vädrar morgonluft.

Valet av Donald Trump till ny amerikansk president har paradoxalt nog ökat intresset för journalistik – och antal läsare / digitala prenumeranter.

– Our job is to cover the hell out of the president, säger New York Times chefredaktör Dean Baquet.

Donald Trump under republikanernas konvent i Cleveland i juli 2016. Foto: Urban Andersson

I journalistikens värld kallas det vinkel. En tydlig, rak ingång i en artikel. Som den här texten du läser just nu: Trumps tillträde ökar intresset för journalistik. En sanning.

fullsizeoutput_1f7e
Förtroendet för media minskar i USA, särskilt bland republikaner.

Lika sant är  att misstroendet för journalister ökar. Det gäller att hålla två parallella spår i huvudet samtidigt.

Men varför blev det så här?

Dean Baquet är chefredaktör för anrika dagstidningen The New York Times. Valet av Donald Trump till USA:s 45:e president har manat honom och hans redaktion till eftertanke.

I en föreläsning på världens största mediekonferens, South by south west i Austin, i går morse lokal tid reflekterade han över varför de etablerade medierna inte lyckades förutse vad som skulle hända i samband med presidentvalet.

fullsizeoutput_1f8a
Dean Baquet, chefredaktör The New York Times.

– Vi har det galnaste journalistiska året någonsin bakom oss, säger Dean Baquet.

–Att som ett oberoende och ett av världens mäktigaste medier anklagas av presidenten att vara människornas fiende är en utmaning.

Dean Baquets eftervalsanalys är att The New York Times var för dåliga att lyssna på det amerikanska folket. Tidningen fanns inte där, trots att redaktionen består av medarbetare från hela USA.

Det i kombination med undermåliga opinionsundersökningar som mätte på nationell nivå i stället för på delstatsnivå – så som rösterna sedan räknades – gjorde att journalisterna inte förstod, eller ville inse, vad som höll på att hända.

– Vi har varit för dåliga på att lyssna och förstå, säger Dean Baquet.

Efter valet har Donald Trump fortsatt attackerna mot de etablerade medierna. Men på senaste tiden har angreppen börja få motsatt effekt. The New York Times har fått hundratusentals nya digitala prenumeranter.

Lymari Morales på Atlantic Media, som ger ut The Atlantic, ser samma tydliga trend för deras del. Tidningen ökade antalet digitala prenumeranter med 56 % under 2016. En tredjedel av kom efter valet. Den 14 november, dagen efter, fick The Atlantic 7 400 nya kunder.

fullsizeoutput_1f76
Aftonbladets team i Austin samlas och sammanställer dagens intryck från föreläsningarna på SXSW. Bild: Carina Wiman Brataas

David Fahrenthold, reporter på Washington Post, som bevakade presidentvalet för tidningen, kan också vittna om att det finns ett större intresse för journalistik nu. Efter Donald Trumps valseger så väller tipsen om missförhållanden in till redaktionen. Arga medborgare vill se förändring.

– Vi får bra tips hela tiden. Vi har aldrig haft en sådan makt som vi har nu, säger David Fahrenthold.

Både The New York Times och Washington Post intensifierar nu den journalistiska bevakningen av den nytillträdde presidenten.

The New York Times har nu efter presidentvalet anställt cirka 15 nya undersökande journalister som ska vända upp och ner på Trump-administrationen.

Dean Baquet på The New York Times igen:

– Det som är svårt är att då inte bli känslomässiga i det utan verkligen vidhålla vårt uppdrag att bevaka presidenten ännu mer noggrant. Vi är inte i opposition, säger han.

Men tillägger samtidigt:
– Our job is to cover the hell out of the president.

Dean Baquet reflekterar mycket över sitt eget ledarskap. Det gäller att behålla lugnet på redaktionen och försöka överse presidentens utfall på Twitter mot journalister.

– De två nästkommande åren kommer att gå till den journalistiska historien. Vi ska bevaka Donald Trump, vi ska bevaka det här landet och världen vi lever i.

Så vad handlar journalistiken om?

Dean Baquet svarar sanning. Och upprepar ordet tre gånger.

Sanning, sanning och sanning.

Precis som den gamla Aftonbladet-devisen: ”Aftonbladet behövs om sanningen ska fram.”

– Och kom ihåg, säger han.

– Den bästa storyn är inte skriven ännu.

Magnus Ringman

NYTÄNKANDE PÅ SOUTH BY SOUTHWEST:


pacer2SÄTT HJÄLM PÅ DIN HÄST.
Ett par entreprenörer på det tyska företaget Horse Analytics har tagit fram den ultimata appen som larmar när hästen mår dåligt i stallet. Appen är kopplad till en hjälm som sitter på hästens huvud och skickar alla viktiga parametrar till ägarens mobiltelefon.

imgres-1SURFA PÅ EN FLYGPLANSVINGE. Entusiaster vid University of Ontario utvecklar nu det som säkerligen blir den nya stora flugan för alla äventyrare – ställ dig på en flygplansvinge och dras med upp i skyn. Testa Wingboard!

 


Skärmavbild 2017-03-13 kl. 11.08.45APPEN SOM KLÄR KVINNAN
. Möt Lily, den avancerade appen som hjälper alla kvinnor att klä sig rätt vid olika tillfällen i livet. Du berättar för appen hur du ser ut, vad du väger och annan viktig information – tillbaka får du förslag från olika nätbutiker. Ett par klick och den perfekta klänningen kommer hem med posten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lösningen är DU, läsare

av Magnus Ringman

AUSTIN, Texas. Det låter som en självklarhet.

Det är läsaren, tittaren, användaren – välj det ord du tycker passar bäst – som ska rädda medierna.

Det är slutsatsen efter att ha lyssnat på en rad experter på världens största mediekonferens.

IMG_7494
Fd pressfotografen Ed Sackett.

Sinnebilden av strukturomvandlingen i medierna heter Ed Sackett.

Han är 56 år och kör sedan några år taxi i Texas huvudstad Austin. Bolaget heter Austin Ride och är en motsvarighet till Über – det vill säga den digitala tidens taxibolag med privata bilar och en app som växel.

Ed Sackett kör en hyfsat ny Hyundai.

Det är inte hans egen bil.

I 30 år arbetade han som fotograf på olika amerikanska dagstidningar, eller som ”photo journalist” som han själv säger. Redan 2008 kom strukturomvandlingen i medierna i kapp honom. Han förlorade jobbet på tidningen American Statesman – och har sedan dess inte lyckats komma tillbaka till mediebranschen.

Nu utbildar han sig till diakon – och kör taxi för att få ihop till levebrödet.

– Men jag kommer alltid att vara journalist, säger Ed Sackett och vänder sig om till mig precis när vi ska gå av bilen.

Han säger:

– För de gamla medierna handlar det bara om pengar, pengar, pengar. De måste förstå sitt demokratiska uppdrag. De måste börja lyssna på sina läsare.

Det är dag två på ”South by Southwest”, SXSW, världens största digitala mediekonferens. Vi är på Hyatt Regency hotell i Austin och på dagens program står viktiga frågor för massmedierna; adblockers som stoppar annonsvisningar, förhållandet till sociala medier, hur Facebook och livevideo påverkar journalistiken med mera.

campaign_Meredith-20150423040157265
Meredith Kopit Levien

På seminariet om adblockers är Meredith Kopit Levien, Executive vice president på The New York Times, bekymrad över utvecklingen. 20 procent av läsarna i USA nyttjar adblockers. Och antalet ökar närmast explosionsartat.

– Journalistik är dyrt och måste finansieras. Läsarna förstår inte alltid hur kvalitetsjournalistik framställs och vilka resurser som krävs för det, säger hon.

Många läsare tröttnar på jobbiga annonser som förföljer dem även på andra sajter. New York Times lanserade därför nyligen en kampanj som utbildar läsarna i hur journalistik finansieras. Syftet är att stärka relationen direkt med kunderna.

Det märks en viss bitterhet i panelen. Jason Kint, VD för branschorganisationen Digital Content Next, säger:

– De två mäktigaste aktörerna, Facebook och Google, är helt opåverkade av adblockers. Vi som försöker göra allting rätt blir klämda i mitten.

Slutsats: Adblockers är ett krig omöjligt att vinna. Stärk i stället relationen med kunden. Erbjudandet måste vara så oemotståndligt att användaren vill ha det – och vara villig att betala för det.

Det låter ungefär likadant på seminarium efter seminarium. De amerikanska medierna tycks nästan ha givit upp inför giganter som Facebook och Google. Det är därifrån trafiken till sajterna kommer.

USA/ SOCIALA MEDIER

62 % av amerikanerna får nyheterna genom sociala medier.

Källa: Pew research 2016

28 % av unga amerikaner har sociala medier som sin primära nyhetskälla.

Källa: Reuters 2016

 

 

Lymari Morales på Atlantic Media, som ger ut tidningen The Atlantic, berättar att direkttrafiken – det vill säga att läsaren skriver in tidningens adress direkt i browsern i stället för att länka via en sökmotor eller sociala medier – endast är 5 procent (!)

Det kan jämföras med Aftonbladets direkttrafik som är cirka 83 %, ofta ännu högre.

Direkttrafiken beskrivs lättast som tidningens guld. Den ger tidningen all viktig data om användarna – som i sin tur används till att förbättra erbjudandet till läsaren, men också ge mer kunskap till annonsörer.

I går föreläste även Svenska Dagbladets chefredaktör Fredric Karén om tidningens spännande resa från print till ett digitalt mediehus. För ett par år sedan var SvD mycket illa ute. Som värst var upplagetappet i papperstidningen minus 18 procent.

IMG_7513
Svenska Dagbladets chefredaktör Fredric Karén vid gårdagens konferens i Austin. Foto: Magnus Ringman

Då började Fredric Karén och hans medarbetare att strukturera om nyhetsarbetet och fokusera digitalt. Ett viktigt verktyg blev algoritmer för att sköta delar av den löpande nyhetsjournalistiken.

Produktionen av papperstidningen outsourcades.

Fredric Karéns 5 punkter:

• Tydlig strategi. Alla medarbetare måste förstå den.

• Investera i teknik och analys.

• Bygg en digital kultur.

• Använd / tro på data.

• Satsa på kvalitetsjournalistik.

– Det är det bästa som vi har gjort. Om print fortfarande präglade redaktionens arbete, så skulle många medarbetare fortsätta att jobba efter den gamla printlogiken. Nu kan vi helt fokusera digitalt och det är nödvändigt för framtiden, säger Fredric Karén.

Algoritmerna, datastyrningen av bland annat den digitala förstasidan, har inneburit frigjorda resurser åt journalistiken. Aldrig tidigare har Svenska Dagbladet fått så många journalistiska priser och utmärkelser som de senaste åren.

Således: fokus på innehållet.

Precis som taxichauffören Ed Sackett konstaterade:

– Medierna måste börja lyssna på sina läsare.

Magnus Ringman

 

Storslam för Aftonbladets fotograf Magnus Wennman

av Petter Ovander

LINKÖPING. När Magnus Wennman för sjunde gången äntrade scenen på Årets Bild i Linköping hade han gjort det ingen fotograf före honom lyckats med.

Vunnit sju förstapriser. Alla klasser han ställde upp i.

– Jag är förstås jättehedrad. Men vi skulle inte vara här om det inte vore för de människor vi berättar om. Det är bilderna som förtjänar uppmärksamhet, säger han.

magnus
Ingen är som Magnus Wennman. Totalt 57 priser i Årets Bild. Fem gånger utsedd till Årets fotograf. Han, som egentligen inte vill kalla sig pressfotograf. I går fick Sveriges tyngst meriterade fotograf ytterligare priser att sätta i hyllan. Foto: STEFAN JERREVÅNG

Ingen är som Magnus Wennman. Totalt 57 priser i Årets Bild. Fem gånger utsedd till Årets fotograf.  Han, som egentligen inte vill kalla sig pressfotograf.

– Jag är så stolt över att ha Magnus i vårt mycket duktiga fotograf-gäng. Stolt över att jag anställde honom på Dala-Demokraten och har kunnat följa honom genom alla dessa år. Han har en fantastisk förmåga att fånga och spegla ögonblick som ingen annan, vilket inte minst alla fina priser visar, säger Aftonbladets publisher Sofia Olsson Olsén.

Magnus Wennman är visuell berättare.

Och det är med det perspektivet han har lagt grunden för den journalistik som fört hans bilder ut över världen.

Häromveckan tog han återigen hem förstapriset i prestigefyllda World Press Photo, en tävling han vunnit flera gånger tidigare. Internationellt har han dessutom 16 vinster i Picture of the Year och 11 priser i National Press Photographers Association. Bland annat.

Och nu. Storslam i Årets Bild.

– Det gör honom utan tvekan till Sveriges bästa fotograf. Men Magnus Wennman är fotograf på en internationell nivå. Han har vunnit alla stora internationella priser som går att vinna. Han är en av världens bästa fotografer och vi är oerhört stolta att ha honom här på Aftonbladets redaktion, säger Anne Kindahl, bildchef på Aftonbladet.

Årets Bild är Sveriges mest prestigefyllda bildtävling, arrangerad av Pressfotografernas klubb sedan 1942. Aldrig tidigare har en och samma fotograf så totalt dominerat tävlingen.

Aftonbladets Magnus Wennman är i dag Sveriges tyngst meriterade bildjournalist.

Han har ett alldeles eget bildspråk och ett alldeles eget sätt att närma sig de människor han fotograferar. När andra fotografer hittar bilden, motivet och bästa bildvinkel, hittar Magnus Wennman en känsla och en relation till de människor han fotograferar. Om det så är en sovande femåring i ett flyktingläger i Debaga eller en blivande president Obama som kampanjar i Sarasota, Florida.

Han har hittat sin egen väg. I en verklighet där alla kan knäppa en nyhetsbild, kan pressfotografer inte längre konkurrera med allmänheten i snabbhet.

– Vi kan inte vara snabbast och vi har inte ensamrätt på tekniken, säger Magnus Wennman.

– Men bildjournalistiken är inte död, den är i högsta grad levande men förändrad. I dag är bildjournalistens roll ännu viktigare när det gäller kvalitet, fördjupning och trovärdighet, och att sätta saker i sitt sammanhang.

Han säger att fotografer i dag måste göra något annat än att dokumentera. Som fotograf måste du veta vad du vill berätta.

Vad är din drivkraft?

– Samma som för de flesta journalister, att lyckas berätta och att nå igenom bruset, oavsett om det är stillbilder, rörlig bild eller text. Har man en gång haft den känslan och sett att det går att göra skillnad blir det som ett beroende. Att lyckas och att få folk att reagera på det man gör. Det är min drivkraft.

Hur lyckas du?

– Ända sedan jag var liten har jag berättat visuellt. Jag tecknade och målade med olja när jag var jätteliten. Jag har inte valt det visuella berättandet, det har valt mig. Sen har journalistiken lärt mig hur man kan jobba. Jag tror att jag är bra på att möta människor med respekt, jag dömer aldrig någon. Många tror att journalister är kalla och hårda, men den viktigaste egenskapen vi journalister kan ha är ödmjukhet och att vi visar människor respekt.

Hur tar man den perfekta bilden?

– En omöjlig fråga att svara på. Du kan aldrig bestämma att du ska ta en bra bild. Den kommer till dig. Man kan heller aldrig arbeta för att vinna priser, då vinner man inga priser. Det är väldigt enkelt.

Magnus Wennman började sin karriär redan som 17-åring när han 1996 klev in på lokaltidningen Dala-Demokraten i Falun. Fem år senare, 2001, kom han till Aftonbladet.

Resten är, som man brukar säga, historia.

Magnus Wennman har under åren på Aftonbladet arbetat i över 60 länder. Han har bevakat oräkneliga nyhetshändelser stora som små och allt från krig och presidentval till, inte minst, flyktingsituationen i Afrika, Mellanöstern och Europa.

Magnus Wennman är främst inriktad på nyheter och reportage. Men går sin egen väg. Som i höstas när han var i Irak för att bevaka befrielsen av Mosul. I ett i ett flyktingläger i Debaga gick han utanför den normala bevakningen när han i ett tält mötte blicken hos lilla Maha. Femåringen blev genom det mötet ett av de många barn som genom hans kamera fått människor att beröras och förstå vad krig betyder.

– Jag drömmer inte och jag är inte rädd för någonting längre, sa hon med låg röst till Magnus Wennman.

Medan hennes mamma sakta strök henne över håret tog bilden på Maha som i går gav honom ett av de sju förstapriserna i Årets bild, i klassen Porträtt. Bilden på Maha är nu en del av hans världen över hyllade artikelserie Där barnen sover.

Reportageserien med barnen på flykt har inte bara blivit en uppmärksammad artikelserie i Aftonbladet. Den har också resulterat i en stor fotoutställning på Fotografiska i Stockholm, visats på Kapitolium i Washington och turnerat runt i USA.

Senator John McCain, den före detta presidentkandidaten, var en av dem som såg och berördes av Magnus Wennmans bilder av barnen på flykt.

– Det är extremt starka fotografier. Jag kommer att rekommendera alla mina kollegor i senaten att gå och se utställningen, sa han då, för ett år sedan.

FN:s flyktingkommissarie Filippo Grandi instämde och talade om vikten av Magnus Wennmans bilder.

– De gör det möjligt för oss att förstå att flyktingkrisen inte handlar om siffror utan om människor.

Just vad Magnus Wennman vill berätta med sina bilder.

Där barnen sover är ett av hans, hittills, viktigaste reportage.

Magnus Wennman har utgått från sig själv. Sin egen familj och sitt egen sexåring.

– Det är en så väldigt enkel sak, du behöver känna dig trygg när du ska gå och lägga dig. Jag ser det på min egen son, han kan somna trygg, men så många barn kan inte det, säger han.

I helgen firades Magnus Wennman av stolta arbetskamrater och hundratals kolleger på Årets Bilds bankett.

Nästa vecka är han tillbaka i den verklighet där han trivs som bäst. På måndag är Magnus Wennman tillbaka i Mosul och nya möten med människor som genom hans bilder kommer att beskriva krigets vanvett. Bilder som var och en på sitt sätt kan förändra världen.

Petter Ovander

Sida 1 av 12
  • Tjänstgörande redaktör: Micke Andersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB